Åkte ju som jag tidigare skrivit skidor igår, men maken var inte så imponerad över att jag åkte över en stor sjö, helt ensam med tanke på de dåliga isarna i år.
Så när jag skulle ut på nya skid äventyr i dag så tänkte jag att jag skulle åka efter ett färdigt skidspår upp mot ett litet fjäll vi har här utanför samhället.
Vad jag inte tänkte på var att när man ska åka till ett fjäll så går det oftast uppåt, mycket uppåt... så på vägen upp var jag rädd att jag skulle dö för det var så jobbigt och på vägen ner var jag helt säker på att jag skulle dö för det gick så fort och jag hade ingen kontroll...
När jag ramlat för andra gången och gjort mig lite illa i ena armen så bestämde jag mig för att i fortsättningen inte berätta om mina skidäventyr för maken, han lär ju inte bli så imponerad över dagens heller.
Men det är ju så, livet är ett äventyr och inget äventyr utan spänning och lite fara och när allt är över och man har klarat av utmaningen det är då man känner att livet är på topp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar