Mycket har hänt, men det mesta är som vanligt...
Jag försöker gå ner, men det går mest upp...
På jobbet är det så himla bra så jag vågar knappt skriva det, plötsligt händer det... Jag har hittat rätt!
Hemma så hinner eller orkar jag inte med all städ och tvätt och att renovera känns som om det får bli ett annat år, men hur viktigt är det egentligen? och barnen och maken hjälper till och klagar inte, så kan det bli bättre egentligen?
På kompisfronten så känner jag mig också på topp, har egentligen fler vänner än jag hinner med, men även om jag bara träffar en del var tredje månad så finns de kvar och vad mer kan man begära?
Så, jag är i princip så lycklig som man kan bli, om det inte var för att någon som är mig så kär mår så dåligt... Vet ej vad jag ska göra?
Skickar kraft och kärlek!
Och jag ska försöka blogga oftare...
