Jag älskar den orutinerade kassörskan på systembolaget som ber mig om leg fast jag fyllt trettiosju i år!
Jag stör mig på vikarierna på ett snabbmatställe som har förvandlat det till ett segmatställe...
Jag är tacksam över alla som vikarierar (speciellt hos oss) som gör det möjligt för oss att ha semester, vara sjuka, vaba o.s.v.
Jag tycker även om att vikarierna får mig att ifrågasätta mitt arbetssätt, att se arbetet med nya ögon de får mig att inse att man kan göra saker på nya (ibland) bättre sätt.
De får mig att tänka på varför jag egentligen gör som jag gör, när jag försöker förklara det för dem och det får mig att inse hur viktigt mitt arbete verkligen är, att mitt arbete gör skillnad.
Men jag gillar verkligen inte att de inte anställer vikarier efter lämplighet och mognad utan istället anställer "huvuden" som passar på vikarieraden, om de sen kan eller är alls är intresserade av att göra ett bra jobb det skiter de i!
Jag arbetar inom vården och där är verkligen personlig lämplighet viktig, men utbildning och erfarenhet är också saker som behövs, jag förstår att alla måste få vara "barn i början" man får ingen erfarenhet om man aldrig får prova o.s.v. men om man inte har det ovan nämnda och ändå ska kunna fylla en "riktig" personals skor, så måste man få en lång introduktion, klara besked om vad man ska göra och vad man inte ska göra och en handledare som kan fortsätta handleda och hjälpa även efter intron är slut.
Det är lätt att klaga på dessa unga flickor och pojkar som inte verkar kunna eller vilja göra ett bra jobb, men frågan är väl egentligen, ger vi dem rätt verktyg för att klara av det?
Alla vikarier kanske skulle vara som påven...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar