Yngste sonen spelar ju som jag redan skrivit hockey.
Han spelar i U14 i vanliga fall men nu är det så att grannkommunen inte får ihop med nog många spelare till deras U16 lag så några av killarna från vårat lag får spela med dem.
Han har fått spela en match, de förlorade med 1-10 så det var ju inte någon höjdarmatch och de har snällt uttryckt inget höjdarlag heller...
Men det är ju ändå roligt när han blir uttagen (utvald) och han får ju både mer matchtid och känna på hur det är att spela i den högre serien.
Så fick vi i början av veckan veta att det var match i helgen och eftersom jag har personalfest på fredag och ska göra en heldag på IKEA drygt trettio mil bort på lördag så hade jag sett fram emot en lugn hemma söndag och det kändes väl så där att åka femton mil enkel väg för att sen en match.
Dagarna gick och vi fick inget mail att han var uttagen, skönt skulle man ju kunna tro att jag tyckte...
Men nej, då börjar jag tänka, varför är han inte uttagen? Vilka ska få åka? Hur väljer tränaren? vilken tränare väljer? deras eller våran?
Till slut frågar jag tränaren och han svarar att sonen ska spela och att han ska maila ut den kvällen, skönt men lite jobbigt... Hade ju varit skönt att vara hemma som sagt.
Kvällen går och inget mail kommer, har han ändrat sig? hörde jag fel?
Dagen efter samma visa, hela dagen utan mail. Jag ställer in mig på att han ej är uttagen och nu är jag faktiskt riktigt glad över det, de andra måste ju också få chansen, vi har ju många duktiga killar i laget och det ska ju bli skönt att slippa flänga runt hela helgen.
Och så kommer kvällen och messet, han är med!
Och jag är glad, stolt och lite besviken, men jag hade om jag ska vara helt ärlig varit mer besviken om han inte fått vara med.
Som sagt, jag är aldrig helt nöjd...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar