En dag till har gått, snart vet jag, kanske redan idag?!?
Men vill jag veta? Säger hela tiden att jag vill, men det gäller nog bara om svaret är positivt, eller iaf hanterbart...
För vad händer annars?
Orkar jag vara stark? Och hålla ihop? Vem ska hålla ihop mig?
Just nu är det mitt underbara jobb som gör att jag stiger upp, känner mig så behövd där och har så mycket att göra att tankarna och ångesten försvinner för en stund.
Sen på kvällen, hemma med familjen då orkar jag också, för deras skull. deras kärlek och kramar håller mig uppe och träningen renar och ger mig energi.
Men på natten, på natten finns bara ångesten kvar.
Och för varje natt blir den lite svårare att skaka av sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar